Ärligt bedrägeri

När jag bad Kirsi Piha om bokförslag gav hon mig en lista på de fem bästa böckerna hon läst. Inget krigsrelaterat, passlig läsning för en 19-åring eller annars heller anpassat till mig. Hon gav endast namnen på de bästa böckerna hon vet. Jag tycker att det var ganska snällt av henne. Så här ser listan ut:

Oscar Wilde – Dorian Grays porträtt
José Saramago – Blindheten
Tove Jansson – Den ärliga bedragaren
Imre Kertész – Mannen utan öde
Italo Calvino – Klätterbaronen

Av lojalitet och självklart omtycke av Tove Jansson blev "Den ärliga bedragaren" det första verket jag valde ur listan. Janssons idylliska, mysiga (och enligt mig världens bästa) beskrivningar av den finska vintern gjorde ett starkt intryck på brigadområdet, där man inte riktigt ser det hela på samma sätt. I armén har jag börjat uppskatta romaners miljöbeskrivningar på ett helt nytt sätt. En stark atmosfär, som t.ex. i Hemingways "Att ha och int ha" och nu i "Den ärliga bedragaren" kan redan i sig själv rädda en kväll, skapa ett lugn eller tända en gnista.

Att hitta ett grundtema, det allra viktigaste ur "Den ärliga bedragaren" är omöjligt. Romanen handlar om så mycket. Om syskonkärlek, identitet och respekt. Om självbedrägeri, lojalitet och vänskap. För mig blev temat ärlighet.

Redan bokens titel är ett litet litterärt verk i sig. Vad är en ärlig bedragare? I boken är det en ung kvinna, som är känd för att alltid tala sanning, ledde det sedan till hur obekväma situationer som helst. Smart, t.o.m klok enligt vissa, som hon är, inser hon ändå att ärlighet varar precis lika länge som hon inte har någon riktig nytta av att ljuga. En som är känd för sin absoluta ärlighet kan få de mest otroliga lögnerna att gå igenom.

I armén finns ingen tvekan, allt är fakta. Sägs det att vi marscherar i 50 minuters intervall tills vi nått fram så är det så. Efter att har gått i 120 minuter utan paus finns det ingenting att säga, allt är som det ska. Omständigheterna ändras, och vi ska tränas till att aldrig räkna med att det som sägs stämmer, men ändå lita på det till fullo. För det mesta är förmännen ändå ärliga. En annan sak är sedan legenderna i stugorna. Eftersom allt är okänt, bygger våra framtidsvisioner på andras berättelser. Ingen vet vad som kommer att hända, vilka hemskheter som egentligen väntar oss och vilka som bara är påhitt. Bedragare, men för ärliga misstog vi dem aldrig.