Problemet med hierarki

Jag är inte van vid att människor i min omgivning gör stort väsende av sig, vare sig de var i hur hög position som helst. Så ska det ju vara. Inte finns det någon orsak att börja jämföra helt olika livserfarenheter med varandra. Och om man måste göra det, varför ska resultatet lyftas fram? Visst är det ju bra om någon kommit långt i livet eller byggt upp en fin karriär, men måste man faktiskt förstärka den positionen med att trycka ner andra och stå på deras axlar? Som sagt, i min omgivning har ytterst få tyckt att det varit nödvändigt.

En annan sak är ju sedan system där auktoriteter behövs, men också där tycker jag att hierarkier ska utnyttjas till det minimala. Ska någonting bli gjort, måste någon hålla i trådarna, ta initiativ och delegera. Den här personen är inte en mer värdefull del av gruppen än någon annan. Enligt mig är ödmjukhet en ledares viktigaste egenskap, för med att bete sig ödmjukt får man de andras respekt, har man de andras respekt behövs det inte så mycket mera.

I vårt kompani på grundperioden fanns det ledare av alla sorter, inte endast bland våra överordnade, utan också bland oss. Ofta var ledarna bland oss rekryter de bästa. De hade inte förtjänat sin position med vinklar på axlarna, utan med sitt beteende. De bästa ledarna hämtar en trasa och börjar moppa innan de säger att nu ska det städas. En bra ledare granskar inte pinkkor med millimetermått när det egna dagatäcket ligger i en skruttig hög. En dålig ledare tror att han är något.

Hela systemet med fina prydnader på kläderna, enorma hattar och klumpiga benämningar känns dels barnsligt, dels som ur en naturdokumentär. Som liten skulle varje lek ha en "pomo", som fick göra alla beslut. Ingen fick ifrågasätta, ville man inte lyda fick man inte vara med. I skolan kom det sedan lite mer avancerade hierarkier. Klassens kung, hans närmaste, de som lämnades i fred och de några olyckligt lottade. Sådana här hierarkier uppstår nästan överallt där människor samlas, det är så människan fungerar. Men sedan när positionerna börjar stärkas med utstyrsel, när de högre hönsen börjar klä sig i vinklar och större hatter, då börjar det bli pinsamt. Vem har den största manen, de längsta tänderna, de största hornen? Barnsligt, manligt, militären.