Svaret

Fick läst Richard David Prechts "Vem är jag - och i så fall, hur många?". Väldigt väl skriven och inspirerande filosofibok. Här är lite tankar väckta av Precht.

Det här med att söka en mening till allt är viktigt för mig. Det tyngsta i armén har varit stunderna, då jag insett att det jag håller på med inte spelar någon roll över huvud taget. Jag är rädd för att inte spela någon roll. Ser man på det hela ur ett större perspektiv, har det jag gjort i militären spelat precis lika stor roll (om inte större) som fem genomsnitt-månader i mitt liv. Jag har faktiskt gjort en hel del nyttiga saker. Men det är inte det här inläggets poäng.

Orsaker är ytterst viktiga för oss däggdjur. Allt ska ha en poäng, en mening. Problemet är att det sist och slutligen alltid kommer ett "varför?" som det inte längre går att svara på. Ju snabbare det kommer, desto högre är tröskeln att fortsätta. I armén har detta "varför?" kommit ofta alldeles för tidigt. Varför köar vi så opraktiskt när vi ändå har väldigt lite tid att äta? Varför finns det normer på ställningen pallarna ska placeras i? Varför alltid jag?

Så som i det riktiga livet, är de lyckligaste de som bryter den ondskefulla varför-kedjan i tid. Gör man inte det, råkar man sist och slutligen ut för det sista varför, och vid det skedet är spelet redan förlorat. Det är spännande att så många genom tiderna har velat hitta det absoluta svaret. Lösningen på det hela. Livets mening. Jag kan åtminstone inte föreställa mig ett svar som skulle mätta allas nyfikenhet. En fullständig förklaring på varför vi lever.

Vad skulle ett sådant svar kunna vara? De mest populära, religionernas svar är allt från evig lycka till en hög auktoritet som känner faderlig stolthet. På mig biter dessa tyvärr inte. Varför ska vi leva för en gud? Varför ska denna vara lycklig? I mitt huvud är det allt annat än ett absolut svar. Evigt liv och lycka är nästan ännu värre. Deras värde ligger ju i det att de någon gång tar slut. Att göra dem eviga skulle vara ett vidrigt straff.

Är den viktigaste frågan då man ser ett vackert landskap faktiskt "varför"? Så har jag lärts i skolan. Jag tror inte att det mest relevanta i en fin låt eller en god efterrätt är orsaken. Så länge det inte finns ett bra svar till "varför inte?" är det lönlöst att fråga något mer.

Leo Tolstoi skrev att det inte är viktigt att man kan göra vad man vill, utan att man alltid vill göra det man gör. Sedan återstår det bara att reda ut vad man vill. Ett relativt enkelt problem att lösa.