lördag 22 augusti 2009

Gammal gona

Vid något skede blir man bara bohem. Man börjar bli så van vid allt att man inte orkar stressa över något. Allt är så bekant att det inte finns någon orsak till rädsla. Håret växer och hållningen blir sämre. Det enda man satsar hundra procent på är att bryta taggar från kamme. Det finns ett namn för oss: gona.

Fast egentligen har jag nog varit något slag av gona, alltså en slarvig latmask ända från början. Har aldrig bäddat snyggt eller snabbt, glömmer ofta saker och byxbuntarna hänger slarvigt så gott som alltid. Min officiella förklaring till det här är att jag har viktigare att tänka på än sådana onödiga småsaker. Sanningen är att jag nog har försökt, utan större framgång. Det är oklart för mig när man lovligt får börja slappa, men jag tror att vi har överskridit den gränsen. Det är skönt att vara gona, men tyvärr går inte apatin som medföljer att begränsa. Den har också drabbat mitt läseprojekt. Jag har inte läst ens 20 böcker. Mätt i böcker kommer min operation inte att bli en stor succé. Men vem mäter succé i böcker? Inte jag.

Men i det viktigaste, jobbet, har slappandet inte haft inverkan på tills vidare. För tillfället arbetar jag mera och bättre än någonsin tidigare. När redaktionens ansvar förflyttades till följande generation har arbetets mångsidighet blivit mycket tydligare. Tidningen är vår, vi kan göra nästan hurdan vi vill av den. När man en gång har förstått att det lönar sig att göra det här arbetet för sig själv, som man själv skulle vilja läsa, får man så mycket mera ur det hela.

Gonatrollet har nog smugit sig intill jobbet. Det är inte ens två månader kvar till slutet, de nya redaktörerna anländer redan om ett par veckor. Vi drar redan alltså våra sista andetrag. Det är härligt, men också lamslående. Färdedn känns alltid som längst i slutet. De värsta misstagen borde nog ändå vara bakom vid det här skedet, såpas enerverande situationer har jag hunnit uppleva, att jag inte mera är rädd för stress. Saker sköter sig till slut, om man bara gör någonting åt dem.

Som fenomen är vi gonor ganska sympatiska. Lättja och likgiltighet i sig själv är enerverande drag, men att vara gona räcker inte för evigt. Det börjar och blir värre mot slutet för att sedan upphöra genast. Ur en gammal gona kläcks en energisk reservist.

Inga kommentarer: